Hej svejs ^^
Jag kommer inte längre skriva min fanfic HÄR på bloggen längre, utan på en BDB som ALLA kan kolla på som man inte måste vara vän eller inloggad på ^^ [email protected]
Maja und Sofie's reise ♥
Kapitel 9
jag satt där och dagdrömde för mig själv hur det skulle vara om killarna skulle komma ner hit och äta nu när det var fullt med folk, "eller hur då Maja?" Sa Sofie, "va?" Sa jag och vaknade till liv.
"jaha vad tänker du på då?" Sa Sofie och lyfte på ögonbrynet så som Bill brukade göra, "sluta du skrämmer mig när du gör så, bara duvet han brukar göra så, och jag satt faktiskt och tänkte på dom nyss" Sa jag och flinade
"ohlala" Sa Sofie och skrattade, jag började skratta och när vi slutat skratta så frågade Sofie's mamma oss "vadå dom? vilka killar", jag tittade på Sofie och båda brast ut i skratt, "nej mamma ingenting" Sa Sofie och försökte hålla sig från skratt.
jag tittade bort mot utgången och såg ett ansikte som jag kände igen, jag vinkade lite diskret och fick en liten vinkning tillbaka, "Maja såg du vem som stod där borta i dörröppningen?" Sa jag och kunde inte sitta still på stolen,
"ta det lugnt och sitt still" Sa Maja och skrattade, "men du skulle bara ha sett vem det var" Sa jag och flinade åt henne, "vem då?" Sa Maja och tittade fånigt på mig, "kom så ska jag viska då" Sa jag och flyttade mig lite närmare Maja.
"det var Gustav Schäfer" viskade jag lite tyst för att resten av min familj inte skulle höra, "åh att jag inte såg det" Sa Maja besviket, "men tänk positivt, vi skulle ju träffas igen" Sa jag och flinade.
[Maja]
Vi gick ner med Sofie's familj till den stora matsalen där vi kunde äta, man fick gå och plocka lite vad man ville så jag och Sofie plockade på oss massa olika goda saker och gick och satte oss, det var rätt fullt i matsalen och jag undrade om killarna också skulle komma ner och äta eller hur det skulle bli.jag satt där och dagdrömde för mig själv hur det skulle vara om killarna skulle komma ner hit och äta nu när det var fullt med folk, "eller hur då Maja?" Sa Sofie, "va?" Sa jag och vaknade till liv.
"jaha vad tänker du på då?" Sa Sofie och lyfte på ögonbrynet så som Bill brukade göra, "sluta du skrämmer mig när du gör så, bara duvet han brukar göra så, och jag satt faktiskt och tänkte på dom nyss" Sa jag och flinade
"ohlala" Sa Sofie och skrattade, jag började skratta och när vi slutat skratta så frågade Sofie's mamma oss "vadå dom? vilka killar", jag tittade på Sofie och båda brast ut i skratt, "nej mamma ingenting" Sa Sofie och försökte hålla sig från skratt.
[Sofie]
"men vadå? vem?" Sa mamma igen, "men tyst du behöver inte veta vem" Sa jag och lipade åt mamma, hon hade ingenting med saken att göra så hon behövde inte veta vem jag snackade om.jag tittade bort mot utgången och såg ett ansikte som jag kände igen, jag vinkade lite diskret och fick en liten vinkning tillbaka, "Maja såg du vem som stod där borta i dörröppningen?" Sa jag och kunde inte sitta still på stolen,
"ta det lugnt och sitt still" Sa Maja och skrattade, "men du skulle bara ha sett vem det var" Sa jag och flinade åt henne, "vem då?" Sa Maja och tittade fånigt på mig, "kom så ska jag viska då" Sa jag och flyttade mig lite närmare Maja.
"det var Gustav Schäfer" viskade jag lite tyst för att resten av min familj inte skulle höra, "åh att jag inte såg det" Sa Maja besviket, "men tänk positivt, vi skulle ju träffas igen" Sa jag och flinade.
Kommentera för mera ^^
